onsdag 27 maj 2015

Lite mycke nu?!

Jag vet, det är självförvållat... och det är säkert bara en lätt överdrift... MEN just nu känns det som att det gärna får vara efter midsommar faktiskt... pang, pang, PANG så va hela min kalender fullbokad... eller inte riktigt, inte alls heller kanske, men helgerna... och tre-fyra av varje veckas vardagkvällar... hur fan gör jag? Hur lyckas jag alltid få det att bli sådär?

Imorse insåg jag att jag inte hörde vad någon kring fikabordet sa... det va bara surr, överallt surr... Men det blir bättre bara jag får betat av lite grejer, det vet jag... det dumma med min att-göra-lista är att jag inte kan beta av grejerna förrän det är dags, alla möten som är inbokade kan jag ju inte ha i förväg och tänka att jag kan stryka dem!

Och vad hände med mitt yogande? Det hände ingenting kan jag meddela... det som va så bra för mig och min hyper person... skärpning marsch pannkaka på mig! Ska jag addera mer stress så måste jag ju även addera mer lugn och ro...

Men men, en dag i taget, ett möte i sänder, bocka av och låta bli att stressa iväg... Andas lugna, djupa andetag... det löser sig, det gör det alltid... och jag andas!

tisdag 26 maj 2015

Min farmor, trendigare än hon tror!

Eller så är det vi andra som har kommit ikapp och går runt och är små tanter vi med... Hur som helst, vi kom att prata om krukväxter farmor och jag en dag, vi gör det ibland, det är mysigt och skoj att kunna kombinera hennes erfarenhet och min "fake-it-'til-you-make-it-mentalitet liksom. Farmor som är född på en liten gård på landet kan sånt där som vad det ska vara för jord till rabarber och så, jag tar sticklingar av allt och försöker driva upp på fönsterbrädan hemma... något som resulterar i fullkomligt kaos och väldigt underliga pelagoner i våra fönster...

Hur som helst, vi pratade om olika växter och hade vridit och vänt på både olivträd och citrondito. Tror min Monstera fick sig en åsikt kastad på sig också (den är ju inte så rolig i farmors tycke... jag älskar den)... min farmor har åsikter om det mesta, olivträd tex. har tråkig färg, citronträd är svårskötta för de får så lätt löss osv... Måns Zelmerlöv är supersnygg! Ja hon tycker det! Det tycker jag är rart! Ett tag tyckte hon att Peter Jihde va snygg också... men nu är han töntig. Det är gott att hon håller sig uppdaterad och alert!

En stund senare, när vi även hunnit diskutera pelargoner och fuchsior så kommer det fram att min farmor har ett praktexemplar av Elefantöra... den inom inredningsbloggosfären trendiga lilla växten som blomsterhandeln ser sin chans att tjäna några extra kronor på... ja, 89:- för en liten pytteplanta som dessutom skottar av sig en massa tycker jag är ganska mycket faktiskt, visst, man kan se det som en "investering" eftersom man med en planta kan komma att få massvis, men ändå! Hur som helst så är farmors Elefantöra inget undantag i skotteriet tydligen... så i förrgår när vi va hos henne för att fira hennes 85-årsdag så stod det två små krukor med små skott i på en fönsterbräda till mig! Dessa står nu hemma i mitt kök... jag gav upp hoppet om advokadokärnorna jag satte för över en månad sedan och vips fanns det rum för lite ny grönska! För jo, så är det nu, det finns ingen plats för nya växter just nu, ska något nytt till så måste något gammalt bort... eller så får jag skaffa fler amplar... det får bli fler amplar... ska bara lära mig att knyta egna också!




måndag 25 maj 2015

jaha...

Måndag idag igen! Jag tror på riktigt att tiden går olika fort... det måste vara så, att somliga timmar går snabbare än andra, inte bara när man har kul utan även när man sover och är ledig!

Denna helgen sa ju swosch den med, sådär bara! SWOSCH och så va den över! Va fan hände! I fredags tog jag en flextimma från jobbet och åkte till Liseberg, mötte upp Anders och skyndade oss undan regnet in på Hamnkrogen och åt finare middag än vi hade planerat, men det va det värt, så himla gott och trevligt, och en fantastiskt mysig servitör! Ja, jag menar alltså inte att vi inte hade räknat med en finmiddag på stan, bara det att när man tänker mat på Liseberg är inte det första som slår mig oxfilé och pommes Anna! Men jisses va gott det va!

Sedan åt vi en alldeles för stor glass... men det är svårt att välja mellan Lejonet & Björnens alla goda smaker! Tur att Anders testat Mecanica innan middagen tänker jag... synd att jag fegade ur!

Gick runt i parken lite till och inväntade anledningen till att vi åkte dit just den dagen... Veronica Maggio på Stora Scen! Så jäkla bra hon är den tjejen! Jisses! Och ja, sen åkte vi hem och landade i soffan...


I lördags bryggde Anders och hans ena bror öl i vårat kök... det tog åtta timmar typ att få ihop det till vad det är nu, en bubblande brun vätska som står i ett hörn i vårat vardagsrum. Luktade välling gjorde det också... jag får kväljningar av välling så jag höll mig långt ifrån köket... men samtidigt älskar jag ju saker man gör från scratch så jag är helt och hållet för det här ölbryggeriandet ändå! Tycker det är väldigt spännande och roligt! OM man bara kunde vädra lite mer kanske!


Smet iväg en stund och hejjade på kompisen som sprang Göteborgs Varvet också, stod där vid sidan av banan och skämdes lite över att jag själv är så kass på att springa... kanske detta kan ha fått mig att få liiite blodad tand ändå!

Igår fyllde min fina farmor 85 år så hela hennes familj, barn, barnbarn, barnbarnsbarn va där och hälsade på henne. Det var väldigt trevligt och kul att träffa sin släkt såklart, men vi är en brokig skara människor, det får man ge oss!

Och ja, nu är det måndag igen och jag har en fullsketen vecka framför mig! Mest kul grejer såklart, men även allt roligt kan bli lite för mycket... ungefär som skålen med godis jag proppade i mig i lördags istället för mat... men men, en sak i taget så ska detta gå bra det med!

torsdag 21 maj 2015

Visst gör det ont när knoppar brister...

Men vackert som tusan, det är det!!!








Azaleadalen i Slottskogen levererar full blom vilken dag som helst nu!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Så bortskämd!!!

Jag alltså! Igår hade jag ett cykelpass som var, om möjligt, ännu roligare och mer "whop whop" än vad det brukar! Jag/vi/hela salen va så att säga on fire! Hur grymt som helst! Alltså, vi brann inte, inte heller gjorde salen det, eller någon del av den, men stämningen, den var magisk! Vet inte när det hela började, och det spelar ju inte så stor roll heller... men jag kan tänka mig att en sån detalj som att en av mina vänner som är med hade fått nytt jobb och det fullkomligt lös om honom bidrog till den goda stämningen! Och den härliga känslan av att en av stammisarna faktiskt va med fastän jag fått för mig att man just igår hade förhinder... och det goa samtalet vi hade innan passet startade, på nedervåningen om ditten och datten, på ett härligt och hjärtligt sätt! Eller så var det återseendet av kära gamla deltagare som letat sig tillbaka som gjorde att jag skvätte ut en massa vatten när jag fyllde på vattenflaskan, av ren glädje av att se dem! Eller deltagarna som var tillbaks efter några veckors uppehåll pga influensa... och alla andra underbaringar som var på plats och som man får en chans att bonda med lite när man går runt i salen och tar sig tid för att hinna se och möta alla! Antagligen en härlig kombination av allt det där som iallafall fick mig på topphumör och tokpepp!

Man vet aldrig riktigt i förväg vad det blir för tvist på ett pass känner jag... jag kan ju ha planerat och tänk hur mycket som helst, men det är ju alltid mötet i salen som gör det där extra, skruvar till det. Graden av mottaglighet av tokigheter och gensvar kan ju aldrig jag styra över och varje pass är lite av ett stagedive där testar om deltagarna tar emot. Igår var det full respons! Jag älskar full respons!!! Det triggar mig något så in i helsike att jag ibland inte kan svara för utgången av det... känslan (hade så gärna satt hjärnan där, istället för känslan alltså, men det går inte, min hjärna är knappast med i de där ögonblicken) går på auto-pilot och bara styr upp! Det är som att ha sockerdricka i hela kroppen, på ett bra sätt!

Ett, tu, tre så är passet inne på sista arbetsfasen och jag har knappt någon aning om hur vi har tagit oss dit, eller jo det har jag ju, aning alltså, jag vet att jag kör mina pass helt enligt planen (kan väl hända att jag missar något ibland, men det är mänskligt att fela... det är inga fel heller för den delen, det är bara annorlunda!)... Hur som helst, de där passen, när allt bara flyter på, är "!!!!WHOP!!!WHOP!!!" och sabla roligt, det är verkligen helt fantastiskt att få vara med om dem... och alla mina andra pass också såklart, ja, även de som kanske inte alla alltid når euforiska nivåer, Jag älskar mina pass, älskar mina deltagare och är så galet tacksam över att jag får lov att hålla på med detta! Så galet tacksam för förtroendet platschefen på gymmet där jag tränade förr gav mig när hon såg och övertalade mig till att gå cykelutbildningen den där helgen för snart åtta år sedan... Tänk att det är så länge sedan... och ändå har vi inte åldrats en dag!

Whop Whop!!!