fredagen den 18:e april 2014

Som att slå sig själv i huvudet med en hammare... det är skönt när det är över!

Vi har just varit ute och sprungit... jag ville lägga av efter femton steg ungefär... sedan ville jag bara lägga av hela tiden i 15 minuter och 50 sekunder till... usch, fy och tvi vale va segt det var idag. Anders försöker peppa mig genom att påpeka att vi sprang snabbare än sist osv. men jag skiter rätt mycket i det, eller nä, det gör jag inte, jag är jättestolt samtidigt som jag skäms över att det ändå går pinsamt långsamt, fastän jag har ökat tempot alltså.... Men det jag behöver är att känna att det  är rätt gött ändå det här, att jag har medvind, att detta kan komma att bli något jag längtar efter att göra... idag hade vi motvind, på alla sätt och vis, både fysiskt, psykiskt och bokstavligt talat alltså... men men, det är väl bara att inte ge upp... på söndag är det 17min som gäller... heja, heja!!!

tisdagen den 15:e april 2014

Jag har ju glömt!

Visa några av sakerna vi köpte i Indien alltså!!!




Kuddfodralen var en kompromiss med mig själv... Fick syn på handbroderat tyg som var så galet vackert att jag fortfarande inte tror att jag riktigt gjorde rätt som struntade i att köpa det. Men jag har köpt tyg av den anledningen förr... Massvis med gånger... Det ligger fortfarande i en låda och väntar på rätt projekt... En rätt stor låda... Flera stycken till och med.

Pläden och vantarna är av yak-ull. Gjorda i Tibet. Tycker så mycket om dom båda två!!! Vantarna är så himla härliga i formen och pläden är underbart varm och mjuk! Ett riktigt bra köp alltså!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det går inte fort men det går!

Ikväll har vi varit ute och sprungit... eller joggat... eller kanske luffsat... hur som helst jag har tagit mig framåt i mer än rask powerwalk-takt... flåsat som en astmatisk flodhäst och trott en smula att döden nog är nära... men ändå... jag har sprungit... 15minuter, non-stop... och sedan, när klockan pep att det hade gått just 15 minuter, då stod jag blixt stilla... vill ju inte förta mig så de där 16 minuterna som det blir nästa gång inte känns som en utmaning!

Det gick mycket bättre idag... efter ett tag, där jag de tidigare gångerna frågat hur lång tid det är kvar, kollade Anders på  klockan och sa att det bara var 7:45 kvar... och då hade jag inte ens funderat på det!!! Sedan hade vi några promenerare att springa om. Då måste man ju liksom suga in magen lite, sträcka på sig och få lite mer klipp i steget (har jag hört att det kallas) för att inte verka amatörmässig... så ja, det gjorde jag... förtog mig nästan... men det var det värt! De sista 3:35 var rätt trista... då ville jag verkligen att det skulle vara över!

Men ja, det går ju framåt, det gör det ju...  på fredag är det dags för nästa runda... 16 minuter... varken mer eller mindre... jag skyndar långsamt och nöter in... jädrar vad jag nöter in! Man börjar ju undra lite smått när längtan efter att få springa ett maraton skall infinna sig....

Heja! Heja!!!

Vet du?!

Om du köper en ram med glas-glas-skiva (jag trodde att det kanske var plast då ramen är så stor) så ska man låta bli att lägga knät på mitten av skivan (eller skivan alls) när man klämmer ihop ramen om man har den liggandes på golvet... det går nämligen i en sabla massa bitar då... gör om, gör rätt!

bilden är lånad av Ikea
Men, ja, ja, det stora varuhuset är ju rätt trevligt att besöka och var man ändå där en måndagkväll så kunde man ju även passa på att äta köttbullar för 19:-... så ingen större skada skedd... förutom att det är retligt... en smula iallafall

söndagen den 13:e april 2014

Throwback Sunday!

Anders och jag var en sväng i Göteborg idag och när vi ändå var där och ändå behövde äta lunch så passade vi på att göra det på Solrosen i Haga. Vi var på Solrosen och åt några gånger när jag gick på gymnasiet, jag hade en period då när jag försökte mig på att vara vegetarian.

Hur som helst, det var så galet gott, minst lika gott som jag minns det! Salladsbuffén är fantastisk med sina goda röror och gott bröd. Jag åt lasagnen idag, det gjorde jag nämligen alltid förr också så det var liksom rätt givet. Hade ju varit trevligt med en bild såklart, men ja, jag hann visst inte det förrän allt låg i magen och tallriken var barskrapad. Så kan det gå!