måndag 16 januari 2017

Typiskt!

I förrgår gjorde vi slag i saken och frostade av frysen. Eller rättare sagt, Anders frostade av frysen. Blev jättebra! Om det inte vore för den lilla detaljen att varken kyl eller frys blev sig lik igen... går på någon kass halvfart om ens det...då är det praktiskt att bo i hyreslägenhet och att det är så kallt ute att vi kan använda bilen som kylskåp. Frysen håller sig på minusgrader även om det inte är de önskade antalen.

Hur som helst, en fastighetsskötare var här nyss, ny kyl och frys beställs och tills dess har de även kommit hit med kyl och frys som vi får låna så länge. Typiskt men som sagt, även praktiskt. Tur i oturen så att säga! Men jäkligt trångt med en extra kyl och frys i vårt redan pyttelilla kök!


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 15 januari 2017

Min första bok

Barnen fick bland annat varsin Min första bok-bok i julklapp som vi nu har börjat fylla i så sakteliga. Tänker att vi iallafall ska få fyllt i bådas lika mycket/lite och inte så som man hört att många gör dvs fyller i första barnets bok minutiöst (den första tiden iallafall) och kommande syskon får i bästa fall en bok! När man har tvillingar är ju tiden och intresset för varje framsteg lika knapp och stort för båda barnen tänker jag.

Vi kilade runt lite bland utbudet av min första bok-böcker och fastnade ganska snart för en Min första bok av Claire Laude, Auerlie Castex och Adeline Klam (lyckas jag inte få in en bild på den och/eller en länk och man är nyfiken på den så får man googla! Finns både på Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus tror jag). Anledningen till att det blev denna var för att det fanns mycket plats för att klistra in foton samt lite roliga detaljer. Och ja, den är ju fin också!

(Här skulle det vara en bild på boken men BlogPress vill inte samarbeta med mig!)

Hur som helst, vi har just börjat och än så länge är det bara i Wilhelms bok vi skrivit något... kanske blir ett klassisk min första bok-scenario iallafall! Man ska ju som bekant inte ropa "hej!" innan man kommit torr över ån efter vatten!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 14 januari 2017

Sju veckor och fem dagar gamla

Kommer på mig själv med att tycka att tiden går för fort. Både mellan amningarna, särskilt på nätterna när man försöker få ihop ett par timmars ihophängande sömn, men framför allt sedan de föddes.

Snart åtta veckor gamla tittar de på riktigt på oss så man känner att man fått kontakt, har man tur får man då också ett sånt där stort leende och något som kan liknas till en liten del av ett skratt som gör att man mentalt förvandlas till en mjukglass i högsommarvärme. De följer stötvis ibland med blicken nu och har lite smått börjat använda sina händer, men än så länge mest lyckliga sammanträffanden verkar det som. Tydligen är det en av grejerna som kommer nu, att de upptäcker sina händer.

Vi försöker nackträna varje dag, dvs lägger dem på mage så de övar på att lyfta huvudet. De här små gossarna har iofs kunnat det sedan de föddes, men nu är de såklart starkare och orkar hålla både längre och högre.

Sover gör de allra helst på mig efter att de har ammats, och då tydligen allra helst genom att borra ner sina små ansikten på sidan om brösten, ner mellan bröst och överarm. Svettigt, varmt och tydligen helt ljuvligt för sådär gör båda två varje gång jag ammar dem! Själv blir jag rädd att de inte får någon luft när de ligger sådär och får försöka fiska upp dem flera gånger varje gång. Något som inte är helt enkelt med en bebis i andra armhålan samtidigt.

På nätterna sover de i sin säng, än så länge delar de spjälsäng och fram tills nu har de legat på tvären med en ihoprullad duschhandduk emellan sig så de inte ska vifta till varandra och råka rivas och/eller väcka varandra, samt en likadan handdukskorv på respektive sida för att det ska kännas lite trångt och samlat. De sover rätt så bra i sin säng, och de gånger de inte gör det, sover bra alltså, så lägger vi dem i våran säng, mellan våra kuddar. Där trivs de jättebra och extra jättebra om de får hålla handen och liksom ligga nära kudden och nära våra ansikten. Där känns också risken för att vi ska kunna rulla över dem (vilket man inte gör ändå enligt vad som sägs) eller att de hamnar under vårt täcke och blir för varma och då tydligen riskerar att kvävas eller slutar att andas av gammal vana från när de låg i magen.

Ja, och annars gillar de båda att åka bil och vagn, de brukar somna så fort vi sätter dem i babyskydden eller lägger dem i vagnen. Vi får höra allt som oftast att de är väldigt lugna, snälla och verkar tillfreds. Och ja, det är de nog, hoppas jag!


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 12 januari 2017

Växer så det knakar!

Eller kanske inte så det knakar men båda killarna hade gått upp ca.240g den senaste veckan!! Och vår bvc-sköterska är väldigt imponerad över hur mycket båda är med, fokuserar och ler osv.

Efter bvc, dit vi inte ska igen förrän om två veckor, vår engångiveckanperiod är över och nu är vi tydligen mogna att bara gå dit var fjortonde dag! Hur som helst, efter bvc tog vi spårvagnen till Järntorget, skuttade in på Espressohouse och köpte lunch to go innan vi gick vidare till Anders frisör. Det är typ omöjligt att köra tvillingvagn på kullersten samtidigt som man försöker dricka en latte och äter en cream cheese bage...eller ja, det är typ omöjligt att äta samtidigt som man kör vagn på
kullersten!

Medan Anders klippte sig gick pojkarna och jag en promenad och fönstershoppade tills han var klar och det var dags att ta vagnen hem igen. Något som inte alltid är så lätt med tvillingvagn kan jag meddela (det eller gå in i butiker som inte är någon av de stora kedjorna) inte om det inte är en ny vagn, annars får man snällt vänta på en som är ny eller hoppas på att någon är vänlig och hjälper en lyfta... sånt där tänker man inte på innan man inser att man inte kan gå in i den där garnaffären eller den lilla mysiga inredningsbutiken. Allt sånt är ju iofs bra för plånboken!

Hur som helst, väl hemma körde vi en Ninabehöverövapåatthanterabarnvagnenupptilllägenhetenihusetutanhiss-övning eftersom det faktiskt bara är några få veckor kvar tills Anders ska jobba igen och ja, då är det ju bra om jag klarar av att hantera barnen på egen hand och inte blir helt låst hemma! Och jodå, det blir en hel del spring i trapporna upp och ner men det ska nog gå bra om jag är metodisk och tar en del i taget... och barnen inte växer så det knakar varje vecka!!

Nu ikväll övar jag och killarna lite på att vara själva hemma, Anders är iväg och umgås med vänner en sväng, och än så länge går det väldigt bra! Kan bero på att vi håller oss i "amningsfåtöljen" och barnen ligger och sover medan jag kollar på tv och bloggar... men vi fixade det bra i tisdags också, när Anders var på lunch med sitt jobb. Superbra att vi dvs jag får öva lite inför att det blir vår vardag! Lite nervös är jag, det ska jag erkänna, men man kommer på rutiner till att få det att funka hela tiden och ja, så himla svårt som jag trodde det skulle vara att lyfta upp två bebisar samtidigt etc är det faktiskt inte! Kanske ska börja föra anteckningar för den där boken Jennie föreslog att jag skulle skriva "200 sätt att lyfta tvillingar"... nog för att hon skojade men ändå!


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 9 januari 2017

Årets första semla och trevligt besök!

Ja, alla besök är ju trevliga såklart, dagens, av farbror Henrik inget undantag.

Vi har inte haft så mycket besök än faktiskt, det är ju såna förkylningstider och risken för RS-virus sägs av de som förstår sig på vara värre än någonsin i år, så ja, vi är tacksamma för att folk som är förkylda eller på annat sätt känner sig krassliga avvaktar, men det är väldigt skoj när folk är friska så de kan komma på besök!

Henrik hade med sig vansinnigt goda semlor som vi satt kring babygymmet, där barnen låg och sov, och kalasade på och pratade om livet. Och ja, jag som haft som regel att bara äta semla i februari beslutar härmed att skippa den regeln, det är ju dumt att inte tillåta sig något som är så gott!!



Så ja, vi tackar för semlorna och sällskapet, barnen tackar för uppmärksamheten och vi alla hoppas få träffa hela familjen Mortensen inom kort!