måndag 14 maj 2018

Det går fort nu!

Barnen som snart är 1½, springer mer än de går nu, älskar att vara ute och upptäcka världen, bubblar och pratar massor. Det är en superrolig tid nu verkligen, det har ju alla tider varit med de här två, men nu är de så medvetna om vad de gör på något vis. På ett nytt vis om inte annat! Fick ett mail från Libero om hur man hanterar blygheten på barn i den här åldern... blyghet? tänkte jag och bläddrade raskt vidare. Det där har liksom helt gått de här små gossarna förbi! Skönt som tusan om du frågar mig! Hoppas det håller i sig!

Vad mer, jo, de får tänder på löpande band just nu, kind- och hörntänder. Märks bara på att de seklar mer än vanligt och helt plötsligt är det fler vita små tänder i munnen på dem!

I veckan har vi hållit oss lite i karantän då storkusinerna åkt på vattenkoppor och det ju smittar några dagar innan kopporna brutit ut, vilket såklart var då vi träffade dem, och sedan  är det inkubationstid på 10-20 dagar, och ja, vi vill ju inte smitta någon annan i onödan. Det är ju poppis med vattenkoppsparty men det tyckte BVC att vi skulle undvika, så då gör vi det. Och ja, det är inte kul med ett litet barn som har blöja i den här värmen, med vattenkoppor... dubbla antalet små barn och det blir liksom självklart att man följer BVCs rekommendation, även om det oftast blir lindrigare ju yngre barnet är... men det borde bli rätt så lindrigt om de får det till hösten eller nästa år också isåfall!

Så, vi har hållit oss hemma, påtat i trädgården och försökt komma ikapp på alla håll och kanter... vi  har rätt så många håll och kanter att komma i kapp på kan man säga... några  har vi redan nu lagt på is, andra tar vi itu med så det står härliga till! Tur att vi har barn som utan alltför högljudda protester låter oss hålla på i köksträdgården i över en timma medan de sitter hyfsat nöjda i vagnen och tittar på.

Igår sådde jag blommor i ett litet provisoriskt blomsterland i "den långa rabatten gud glömde". Hade tänkt mig något helt annat, men nu insåg jag att ska det bli några blommor så måste fröerna ner i jorden och då är det väl trevligt om den 45 meter långa remsan iallafall får en chans att glänsa på drygt en meter av eländet... för ja, det är verkligen ingen vacker syn... på sikt är det tänkt att det ska bli en lång rabatt med buskar, men buskarna är fortfarande bara små sticklingar så det kommer dröja! Och under tiden blev det en liten snutt blomsterrabatt av det hela... hoppas nu bara fröerna tar sig!

I övrigt ska zucchini, luktärt och pumpa försås snart, och om ett par veckor måste tomaterna få landa i växthuset. Än så länge står de på vänt på glasverandan... alltså även det typ växthus... persiljan ska ner i örtlandet och krassen ut på sin plats... var nu den platsen ska få lov att vara!

Ärtorna har redan börjat komma upp, även rödbetor och kålrot. Ja ta mig tusan till och med  persiljan jag sått i pallkrage har börjat visa livstecken!! Potatisens första små blad har även de vågat sig upp ur jorden, så där täckte vi med gräsklipp igår. Istället för att kupa alltså, gräsklipp ger ju både skydd mot solen och näring. Mest till bladverk, men plantan behöver ju blad för att kunna ta sig an solstrålarna!

Och jo, just det ja. vi skördade de första rädisorna i helgen! Såddes i pallkrage i början på april och var redan färdiga att njutas av i helgen!


onsdag 2 maj 2018

Igår satte vi vår sista potatis!

Ja, av de som ska sättas i år alltså! Lite senare än förra året, men samtidigt så har ju allt blivit lite förskjutet pga den långa vintern i år.

Vi har nytt potatisland i år, det ska man ju tydligen ha! Förra året använde vi två av odlingsbäddarna till potatisen, där kommer det i år istället växa rotfrukter. I höstas krattade vi ihop en sabla massa löv och la i en stor fyrkant under en stor plastduk, där har det fått ligga och gotta till sig tillsammans med maskar och allmän förmultningsprocess. I helgen drog vi nytta av pappas grävmaskin och sedan även gedigen handkraft, fast den var vår egen. Vände allt, tog bort en del grässvål och gladdes åt all mask. Sedan var det bara att kratta tills ytan blev jämn och lägga ut potatisen i rader och gräva ner dem. Just som vi var klara med det kom regnet.







Så ja, nu är det bara att vänta på de små skotten, kupa och lägga på jord och sedan fortsätta vänta på potatisskörden. Härliga grejer det där!

Och ja det är sant som det sägs, potatis är sabla bra att bryta ny odlingsmark med! De bäddarna där vi hade potatis förra året, de är så goa att gräva i nu va! Det är som att skära rumsvarmt smör med ännu varmare kniv! Och så galet mycket mask att det är jobbigt för själen att gräva i det hela!


fredag 27 april 2018

Känns ju rätt fånigt faktiskt, så här i efterhand alltså

Min vana trogen, att åka till gymmet innan jobbet de dagar jag jobbar och inte har pass på kvällen, that is, har ju faktiskt kommit att bli just det, en vana jag är trogen. Sånt vet man ju aldrig när man implementerar den så att säga, att den ska bli en vana alltså... men jo, jag har inte bangat en enda gång, kanske mest för att jag förbereder allt kvällen innan och således inte är kapabel att styra om skutan i den arla morgonen...

Eller så är jag för medveten om att jag måste ta tag i den arma lekamen jag begåvats med... iallafall om jag inte ska stå i vassen hela sommaren... det där med att stå i vassen kommer nämligen bli skitsvårt då jag gissar att barnen inte kommer att stå still där med mig och man är tydligen något av en ansvarslös mor om man låter de små liven härja fritt på strand vid sjö/i sjö när de inte alls har något som helst vett till att inte drunkna, ränna in i andra familjers picknickar, sno andra barns leksaker osv. Alltså detta är inget jag upplevt själv, men såpass kan jag föreställa mig att jag förstår att det hade kunna upplevas så, ansvarslöst alltså, om jag stod i vassen och skylde mig pga icke ideala förhållanden på anlete och lekamen, och Knoll och Tott fick härja fritt på den lilla badstranden.

Eller så är det bara så enkelt att jag har blivit väldigt biten av den goa goa känslan av att ha tränat... hela dagen blir lite bättre, även om passet typ aldrig blir längre än 30min så har jag ändå gjort det! För att kunna få till ett längre pass behöver jag uppenbarligen åka hemifrån tidigare, gå upp tidigare och ja, inte hamna i broöppning... broöppning kunde jag lägga till på listan från och med idag... vis av erfarenhet så att säga... Varför i hela j-la h-vetet öppnar man brojäkeln när båtf-n inte ens passerat Lilla Edet? Eller jo, det hade den, för man kunde se den, båtf-n alltså, längre upp på älven, men det var bra långt kvar tills den kom att passera bron. Så onödigt att då stå där bland de första bilarna bakom bommarna. Så onödigt... och så stressande att se sina träningsminuter minska i raskt tempo i takt med hur långsamt den där båten masade sig fram... Väl på gymmet fattade jag dock ett moget beslut, jag fick bli sen till jobbet istället! 

För ja, har man tagit sig till gymmet så tidigt så vill man faktiskt få svettats lite! Och jisses, det gjorde jag idag! Körde 10min crossfit och sedan, stärkt av situationen ställde jag mig på ett löpband och sprang... ja, jag SPRANG!!! och det är nu det lite fåniga kommer... en hel kilometer sprang jag... sedan trodde jag, och antagligen alla som var i närheten, att jag skulle dö en smula... ökade till och med farten på löpbandet för att det skulle vara över fortare. Så himla dålig form är jag i! Till mitt försvar så har jag inte sprungit på 2½ år, minst, och inte ens då, eller när jag tränade betydligt mycket mer än vad jag gör idag, var löpning något jag var direkt bra på... man kan nog helt ärligt säga att jag alltid varit rätt kass på just det... skyller på mina tillkortakommanden rent fysiskt!

Hela crosstrainer, löpbands-bonanzan avrundades med lite magträning. Tänker att jag behöver det, att man alltid behöver just det faktiskt. Men ja, lite fånig känner jag mig, som är så kass att en kilometer känns som en grund för ett blogginlägg, samtidigt måste man börja någonstans... och när jag gjorde det, när jag flög fram över löpbandet som en gasell flodhäst så kände jag mig rätt fräck faktiskt. Tills jag blev varse att jag kanske flåsade som en hel hord med flodhästar också, då kände jag mig mest fånig igen, rättade till linnet och sneglade på distansmätarsiffran som långsamt, långsamt ökade, en tiondels decimal i taget...

måndag 16 april 2018

Helger som denna

Vad jag gillar dem... eller ja inte att vi behövde åka till barnakuten med Henry, men i övrigt var det en sabla bra helg! Nu kanske du sitter som ett frågetecken och undrar varför... varför var helgen så himla bra, och/eller Varför var ni tvungna att åka till akuten?...

Jo,  helgen var sabla bra för att vi fått grejat i trädgården. Inte så mycket som jag hade föreställt mig, men det blir sällan så eftersom jag är en tidsoptimist av rang! Förr kunde det tänkas att jag faktiskt hade föreställt mig helt korrekt mängd att-göra-grejer, men sedan Knoll och Tott kom så är jag absolut inte i cynk på den punkten! Hur som helst så fick vi ändå gjort en hel del och ja, då är jag nöjd!

Anledningen till att vi fick packa in hela familjen i bilen och dra iväg till Östra på lördageftermiddagen/kvällen var att Henry vaknade från eftermiddagsvilan och var ledsen, hostade och hade en rosslig och tung andning. När jag pratade med sjukvårdsupplysningen så sa de direkt att vi skulle åka in med honom. Så vi packade skötväskan med mackor, vattenflaskor, bananer, telefonladdare osv. Barnen fick nya, osandlådiga kläder och ett snabbmellanmål innan vi åkte. För ja, man har ju hört hur lång tid det tar på barnakuten... vi kom in, tog nummerlapp, pling sa det och så var det vår tur för inskrivning... sköterskan bakom disken tittade på Henry och fattade det kloka beslutet, eftersom han såg pigg och kry ut, att skicka oss till Närakuten. Så vi fick åkt runt till andra sidan om sjukhusområdet och väl inne på Närakuten behövde vi inte ens ta nummerlapp utan blev inskrivna direkt, hann inte sitta ner i väntrummet heller innan Henry och jag fick träffa läkare som lyssnade på honom och förklarade att han mådde bra. Dock var han lite rosslig i luftrören då det på småbarn lätt bildas slem där som de inte hostar bort och då kan det låta ansträngt. Ett stick-i-fingret för att kolla så han inte hade någon inflammation senare kunde vi åka hem.Så vi körde ut från parkeringen mindre än en timma efter att vi först åkte in på Östraområdet. Och då hade vi även hunnit stoppa i killarna lite smörgås innan vi åkte också!

Man känner sig lite dum när man tar upp sjukvårdens tid för något som inte var något alls, det gör man, samtidigt vill man ju ta det säkra före det osäkra i ett sånt läge... och ja, stick-i-fingret, det gick så bra så, även att få ut bloddropparna som behövs för testet, även om man inte ville sitta still och bli fasthållen riktigt så länge. Plåster däremot, det var INTE poppis!

Och ja, tillbaks till trädgården då. Vi har röjt i "stadsparken", inne på gården. Klippt ner rosor som vuxit sig alldeles för stora och på några håll även blivit vildrosor. Tanken är att några av rosenbuskarna ska bort helt och ersättas med någon form av fruktträd antagligen. Käckt att ha sånt dit rådjuren inte tar sig självmant! Bra också att inte ha stora, taggiga buskar så man inte kommer varken förbi eller fram på stora delar av ytan. Men att ta ner rosor var lite mer tidskrävande än jag, tidsoptimisten hade räknat med, så det tog sin lilla tid. Nu är det nog dock bara finliret kvar, samt att få bort rötterna då... den lilla detaljen! Men sedan ska det planeras innergård!!! Lite perenner och blommor, några svagväxande fruktträd... det blir kalas det här!

Sedan fick jag tagit sticklingar på syren, rosenkvitten och fläder också. Dessa ska, tillsammans med sticklingar på svarta och röda vinbär, placeras i den 45 meter långa rabatten vid grusgången. Tänker att det blir bra med buskar där, dels för att det kräver lite skötsel och dels för att man ju kan sätta blommor nedanför också, men att man tänker på höjden först. Hoppas det funkar med sticklingar, även om det kan komma att ta lite tid såklart. Men det är ju rätt ekonomiskt iallafall, OM det funkar alltså!

    

onsdag 28 mars 2018

somliga dagar är tröskeln högre...

Helt klart är det så... idag var en av dem... fy tusan va trött jag var imorse när klockan ringde... var sååå nära att strunta i gymmet och köra en vanlig morgon, så som mina mornar alltid såg ut förut, innan jag kom på att jag skulle vara en sådan som tränade innan jobbet... men så slog det mig att jag inte skulle kunna sova mer ändå, hemmamornar tar så mycket längre tid än när jag sticker till gymmet, så det blir liksom ingen vinst alls, dubbel förlust skulle man kunna kalla det till och med...

fast med facit i hand blev inte vinsten direkt stor heller... först var det -6 grader ute och ett helsike att skrapa rutorna... sedan var det sabla köer på E6an... typ kvart i sju?!? Vad gör folk ute vid den tiden? Ska alla till gymmet?... så jag sladdade in på gymmet strax innan halv åtta... så dåligt! Hann 12 minuter på roddmaskinen och lite mage på det... eller egentligen hann jag inte alls för jag var 25min sen till jobbet sedan, men ändå! Nu såhär i efterhand är jag ju såklart glad över att jag ändå tog mig i kragen och kickade igång dagen på bästa sätt, om än i pyttigt mått mätt!