onsdag 11 oktober 2017

om att fylla år och faktiskt fira detsamma!

Ja, den där dagen på året jag annars försökt undvika infann sig iår också... men i år, istället för att max tillåta mina föräldrar och Anders att fira den där dagen då jag föddes för X antal år sedan ställde jag till med kalas för hela familjen. Så mycket roligare det var att fira sig när man blivit mamma (varför vet jag inte, kanske för att man förstår innebörden av själva födelsen bättre... what do I know?!) och framför allt så mycket roligare det är att ha hem folk när man har plats för dem! Vi dukade långbord i köket och fick dukat med finporslin och finglas. Så skoj att äntligen kunna använda allt det där man samlat på i glas och porslins-väg!

I fredags, på själva dag D, firade vi bara lite lätt med middag och tårta med mina föräldrar. I lördags var "alla" med, också med middag och tårta, men med lite mer vit duk och pompa och ståt, utan att vara överdrivet, tänker jag! Men oj va det är mycket att planera inför en sådan middag! Och jisses vad jag har varit iväg åt alla håll och kanter och handlat!! Tur man är mammaledig halvtid!

Men det känns bra också att ha kört ett genrep inför killarnas 1-års-kalas! Nu vet vi ju hur vi ska ställa bordet och att de två borden, med iläggsskiva och klossar funkar kalasbra till just kalas. Att vi dessutom fick bökat fram det bord som jag har haft i tanken till just vårt kök, som tills nu stått i långförvaring undanskuffat bakom, under, längst in i ett hörn, är ju superbra! Dessutom fick jag klätt om stolarna lite raskt i söndags, så nu är vi halvvägs till min idé om hur köket skulle komma att bli. Och jo, det är väldigt trevligt att ha kalas också, trevligt att bli firad och träffa familjen! Tusen tack för alla fina presenter och gratulationer!

I söndags höll vi mest på att duka undan, flytta stolar och bord, landa efter alla förberedelser och kalas. Barnen har fått lite större yta att röra sig på, så nu måste vi skaffa grind till trappan eftersom Wilhelm knäckt koden i hur man tar sig upp för den... hur gör de för att lista ut saker de aldrig gjort tidigare?! Just det där slår mig ganska ofta... hur kommer de på hur man kryper om de aldrig sett någon krypa tidigare? Att vi har så mycket förprogrammerat inom oss från födseln är något som slår en (hårt) var och varannan dag!

måndag 2 oktober 2017

Check- helg!

Åh, vilken bra helg vi haft! I fredags åkte jag raka vägen till Plantagen efter jobbet och köpte ett par äppelträd till vår äppellund. Man får liksom passa på när det är rea tänker jag, särskilt när man som vi planerar att ha en hel liten skog av äppelträd! Så det blev ett Aroma och ett Ingrid Marie som numera kamperar med vårt Alice och Astrakan som vi köpte i somras. Jag tror vi ska kunna få plats med totalt sju träd utan att det känns överdrivet och trångt, så nu är vi ju faktiskt mer än halvvägs!

Sedan åkte jag till systemet och fyllde på i både kunskap och flaskor. Fick hjälp av en mycket ivrig och kunnig kille som gav mig tips om en Zinfandel, Epicuro. Vi testade den till lite ost, kex och småplock i fredags och till vällagrad parmesan i lördags. Mycket gott!

Planen för helgen var just att få checkat av så mycket som möjligt på vår to-do-list, som verkar aldrig sinande. Och jodå, vi fick börjat slipa och måla våra hyllplan, planterat äppelträden, planterat lite höstgrupper till entrén, grävt lite för en utökad storlek på sommarängen, röjt i klädkammaren och i gästrummet samt att Anders fick gjort stordåd och röjt och sorterat ur inte mindre än fem flyttkartonger som stått på vinden i Majorna. Själv bakade jag kanelbullar och fyllde mamma och pappas frys... tror inte de blir arga för det!

Barnen har härjat runt och upptäckt världen tillsammans med Dolly, världens kanske mest tålmodiga hund. Hon ligger liksom bara där på golvet och låter dem komma nära, nog för att de inte vågar sig riktigt fram, men vilken hund som helst hade ju Wilhelm har börjat krypa ordentligt nu, han har ju, framtill igår "bara" ålat sig fram. Vilket har gått väldigt bra och väldigt fort, men igår så kröp han riktigt, och riktigt långt! I övrigt är det full fart på både någon form av språk, smidighet och framför allt trygghet i balans och finmotorik. Henry pekar på lite allt möjligt samtidigt som han säger "dä"... och så kör han runt med leksaksbilarna.

Wilhelm har ju alltid varit en gospropp, men nu har han även börjat ta tag runt ansiktet på en och liksom styr ens huvud för att pussas. Blöta, stora pussar är det, men världens goaste samtidigt! Det slår  mig rätt ofta nu den senaste tiden, att det är helt galet att jag, att vi, fick bli föräldrar till de där två knasbollarna, världen bästa ungar! 

måndag 25 september 2017

Måndag...

Vaknade av att Anders puttade på min ena axel samtidigt som han sa "du måste gå upp, klockan är kvart i sju!!!"... varpå jag, som då alltså sovit över 40 minuter från när jag bör gå upp och ändå har svårt att hinna i tid-tid till jobbet svarar, sömndrucket "nä, klockan har inte ringt än!"... som om klockans ringande eller avsaknad av sagda ringning har med saken att göra! Sedan stapplade jag upp, lite sur över att det var måndag och jobbdag, lite förbluffad över min ologik denna arla morgon och sådär trött att jag höll på att ramla in i dörrkarmen när jag svängde in i badrummet... men det gick bra, jag har klarat av nästan hela dagen och kom bara min sedvanliga akademiska kvart försent till jobbet!

måndag 11 september 2017

En bättre kväll i Stenhålt

Och en bättre eftermiddag/kväll på Liseberg! Vi börjar där, eftersom den hände först... eftermiddagen/kvällen på Liseberg alltså! I fredags trotsade vi vädergudarna och drog med oss mormor/farmor, brorsöner och hela lilla tvillingekipaget till Liseberg... rustade till tänderna i galon och regnskydd... och ja, vad som från början verkade vara en idiotisk idé var tvärt om helt genialisk skulle det visa sig! Visst, det regnade en del, men mest var det nog faktiskt uppehåll. Och vi kunde åka hur mycket som helst eftersom det var minimala köer!Inte ens till Helix var det kö, då förstår du storheten i det hela! (brukligt är annars 40-50min kö). Och vi hade jätteroligt och alla var glada och på topp nästintill HELA tiden. Storebror tog så fint hand om lillebror och alla samsades. En fantastisk fredag helt enkelt som endast grusades något av att Kaninlandet stänger kl.21, vilket vi tyckte var för tidigt, samt att Klubbland, utställningen om Håkan Hellström var stängd pga. tekniska problem så jag fick inte sett den den här gången heller... men skam den som ger sig!

Nöjda och glada åkte vi hem och storhandlade i rekordfart (10min, tre stora kassar) på Maxi 21:50... anledningen var att vi i lördags hade middagsgäster i form av Mange och Sandra samt Johan, Lisa och Gustav och Greta, och det är ju så trevligt om det då faktiskt finns något att bjuda på! Nu hade det i och för sig löst sig eftersom gästerna hade med sig ett par flaskor väldigt fint vin från deras brors egen vingård i Californien, och ja faktiskt, jag hade kunnat bara sitta och smutta på det där vinet, så galet gott! Men då hade det ju blivit bra mycket dimmigare och suddigare än vad det blev så det var nog tur att vi åt mat också. En fiskgryta med egenodlade grönsaker i form av morot, palsternacka och dill, samt egen skörd av potatis till det. Och sedan avrundade vi kvällen med marängswish och irish coffee.

Söndagmorgon vaknade jag av barnlek på nedervåningen då Lisa och Johans barn vaknar tidigare än vad våra gör... Anders hade redan gått upp och när han hörde att vi var vakna också kom han upp och med honom svepte en doft av nybakat in i sovrummet... Lisa hade ställt sig och bakat scones där på söndagmorgonen... ordet gästvänlig har fått en helt ny innebörd helt klart! Jisses vilken start på dagen!

Efter att alla åkt hem var Anders tvungen att jobba lite och jag tog en sväng med barnen i vagnen, klippte av blasten på kålrötterna och brände den då alla blad var typ invaderade av larver... så galet äckligt men tydligen brukligt i kålodlingssammanhang... kålrötterna skördade vi senare på kvällen, knappt 8 kg blev det totalt, drygt sju igår och så har jag tagit ett par kålrötter tidigare under säsongen också. Det får man vara nöjd med!

Vi firade också den nya spisen (Anders och pappa hämtade den i lördags morse) med att baka rabarberpaj och sedan ugnsbakade rödbetor med fetaost till middag. Egen skörd såklart, av rödbetorna, inte fetaosten! ;)

Sedan blev det finputsning av alla hyllplan pappa sågat till åt oss som vi ska ha på övervåningen, 20 stycken närmare bestämt. Anders fick även spacklat alla kvistmärken och ojämnheter så att vi under veckan förhoppningsvis hinner behandla kvistarna och sedan måla de där hyllplanen så de kan sättas upp någon gång! Ett större projekt än vad jag kanske i min enfald trodde från början, men jag tror det kommer bli superbra tillslut!

Ja och sedan blev det måndag och ny vecka... jag kurar i stor, stickad tröja och tänker att hösten nog är här på riktigt nu.

onsdag 6 september 2017

Mellan hägg och syren...

...fast den höstliga varianten... mellan sandal och stövlett? Vad fan tar man på sig såhär mitt i byte av årstid? Särskilt på fötterna... jag har traskat omkring i mina espandrillos, ballerinas och sandaletter sen sent i våras, när vi flyttade och lite innan... helt plötsligt står man där i hallen och ska ha på sig något man kan ha strumpor i... Det är då det slår en att man inte har packat upp de där lådorna med skor. Hårt slår det en också för man är redan sen till jobbet! Men ja, marinblå converse funkar väl sådär till en övrigt helt svart outfit, men jag har iallafall både skor och strumpor på, helt olikt blåsippan alltså!

På tal om skor, killarna har börjat använda sina PAX-skor de fått nu, ett jäkla krångel att få på de små fötterna men ack så söta! Egentligen behöver de ju inga skor när de bara sitter i vagnen när vi är ute, men samtidigt är det gott om de har något mer än bara strumpor på sig nu och har man fina skor så bör man ju kanske använda dem! (dock inget måste, jag har mängder med skor jag aldrig använder, funkar fint! Dessutom är ju inte heller de blåsippor, pojkarna alltså. Klart de ska både skor och strumpor på! Fast inte om du frågar dem.