idag av alla dagar...

idag då man ska fira kärlek och vänskap, vänskap och kärlek, vara tacksam för alla vänner och kära man har runt i kring sig... allt fint man faktiskt inte kan köpa för pengar... för så är det ju, det vackraste i livet är ju faktiskt gratis... men just idag av alla dagar så kastas jag tillbaka, neråt... vet att jag har massor att vara tacksam för och spännande att se fram emot, men en dag som denna blir jag låg...

jag är fortfarande tacksam för allt, för alla fina vänner och allt spännande... men det blir lite sådär att man står utanför skyltfönstret och kikar in... den där hemska "jag vill också"-känslan sprider sig som en löpeld genom hela kroppen... det är lugnt, det var ett tag sedan sist... men never the less är det en obehaglig känsla... dels för att den liksom ger ett lätt illamående i sig självt och dels för att den är så ful... den är så förbjuden... och otäck... lite som slime...

För visst är det så att jag också vill allt det där alla andra vill... hålla handen, kramas, planera, hämta och lämna barn på dagis, boka resa till solen, kanske tillsammans med ett annat par, kanske bara vi två... när man är singel så är man på något vis utesluten ur alla sådana planer... man är omöjligt resesällskap om man inte åker en massa singlar... ensam singel är som en pusselbit som inte passar in i sociala sammanhang riktigt... som reservdäcket i en Mini... det finns inte... det får inte plats... istället har man en flaska med någon vätska som blir skum när man pumpar in det i det trasiga däcket och sedan pumpar upp det med den medföljande kompressorn... så känner jag mig idag... uppblåst och skum...

Kanske för att jag råkade gå tillbaks bland alla gamla inlägg, till för ett år sedan... bloggen var ny, jag hade känslor som inte fick plats, varken inuti eller utanpå vad det verkar! Först häpnade jag över hur jävligt nere jag var då, det är som om jag inte kan komma ihåg allt... tur är väl det... och sedan är det som om jag sugs, neråt, bakåt... inte så långt som till då, där... men tillräkligt för att inte kunna hålla uppe skenet... hade jag kunnat hålla uppe skenet så hade jag ju inte skrivit om det här heller såklart!

Förlåt min ärlighet och totala avsaknad av smak en dag som denna... klaga och kräkas ut sig missnöjsamhet som om vinterkräksjukan slagit till på självaste alla hjärtans dag! Men du måste hålla med om att det blivit väldigt långt mellan gångerna nu!? Och jo, jag vet, gräset är inte grönare på andra sidan... men det kanske iallafall är gräs, inte bara reservdäck som inte finns!

bilden är lånad härifrån