Den kom, jag fyllde år, vi flyttade (kontoret that is, Anders och jag är fortfarande majjerabor) och ja, nu är vi här, i de sista, skälvande dagarna av den här månaden också...
Jag är sämst på att blogga, jag vet... får lite smått dåligt samvete varje gång jag tänker på det... inser att mitt behov av att uttrycka mig inte är lika stort som förr... och ja, då menar jag på den tiden då orden liksom stod mig upp i halsen tillsammans med alla känslor... jag har fortfarande en massa känslor, men dessa är mer lätthanterliga och härliga, inget jag direkt behöver ventilera för att orka med. Tänk ändå att det kunde bli så... fantastiskt!
Men ja, jag får väl återigen försöka ta mig i den berömda kragen, antingen det eller iallafall låta bli att få dåligt samvete när jag försummat bloggen... dåligt samvete leder sällan till något bra tänker jag, eller jo ibland gör det ju faktiskt det... men i lagom dos.
Jag är sämst på att blogga, jag vet... får lite smått dåligt samvete varje gång jag tänker på det... inser att mitt behov av att uttrycka mig inte är lika stort som förr... och ja, då menar jag på den tiden då orden liksom stod mig upp i halsen tillsammans med alla känslor... jag har fortfarande en massa känslor, men dessa är mer lätthanterliga och härliga, inget jag direkt behöver ventilera för att orka med. Tänk ändå att det kunde bli så... fantastiskt!
Men ja, jag får väl återigen försöka ta mig i den berömda kragen, antingen det eller iallafall låta bli att få dåligt samvete när jag försummat bloggen... dåligt samvete leder sällan till något bra tänker jag, eller jo ibland gör det ju faktiskt det... men i lagom dos.
