Sju veckor och fem dagar gamla

Kommer på mig själv med att tycka att tiden går för fort. Både mellan amningarna, särskilt på nätterna när man försöker få ihop ett par timmars ihophängande sömn, men framför allt sedan de föddes.

Snart åtta veckor gamla tittar de på riktigt på oss så man känner att man fått kontakt, har man tur får man då också ett sånt där stort leende och något som kan liknas till en liten del av ett skratt som gör att man mentalt förvandlas till en mjukglass i högsommarvärme. De följer stötvis ibland med blicken nu och har lite smått börjat använda sina händer, men än så länge mest lyckliga sammanträffanden verkar det som. Tydligen är det en av grejerna som kommer nu, att de upptäcker sina händer.

Vi försöker nackträna varje dag, dvs lägger dem på mage så de övar på att lyfta huvudet. De här små gossarna har iofs kunnat det sedan de föddes, men nu är de såklart starkare och orkar hålla både längre och högre.

Sover gör de allra helst på mig efter att de har ammats, och då tydligen allra helst genom att borra ner sina små ansikten på sidan om brösten, ner mellan bröst och överarm. Svettigt, varmt och tydligen helt ljuvligt för sådär gör båda två varje gång jag ammar dem! Själv blir jag rädd att de inte får någon luft när de ligger sådär och får försöka fiska upp dem flera gånger varje gång. Något som inte är helt enkelt med en bebis i andra armhålan samtidigt.

På nätterna sover de i sin säng, än så länge delar de spjälsäng och fram tills nu har de legat på tvären med en ihoprullad duschhandduk emellan sig så de inte ska vifta till varandra och råka rivas och/eller väcka varandra, samt en likadan handdukskorv på respektive sida för att det ska kännas lite trångt och samlat. De sover rätt så bra i sin säng, och de gånger de inte gör det, sover bra alltså, så lägger vi dem i våran säng, mellan våra kuddar. Där trivs de jättebra och extra jättebra om de får hålla handen och liksom ligga nära kudden och nära våra ansikten. Där känns också risken för att vi ska kunna rulla över dem (vilket man inte gör ändå enligt vad som sägs) eller att de hamnar under vårt täcke och blir för varma och då tydligen riskerar att kvävas eller slutar att andas av gammal vana från när de låg i magen.

Ja, och annars gillar de båda att åka bil och vagn, de brukar somna så fort vi sätter dem i babyskydden eller lägger dem i vagnen. Vi får höra allt som oftast att de är väldigt lugna, snälla och verkar tillfreds. Och ja, det är de nog, hoppas jag!


- Posted using BlogPress from my iPhone