Nina - slappröven 1-0

Igår gjorde jag något som kanske kunde kännas lite overkill... nästintill nördigt... idag visade det sig vara just den där sparken i baken jag behövde för att komma upp, ut och iväg... Nicht so nördigt anymore, liksom!

Vad jag gjorde? Jo, jag skrev en lista på veckans träning, gjorde ett schema för hur jag skulle vilja att det kom att se ut... och hur det är möjligt att se ut OM inget oförutsagt dyker upp...

Morgon, lunch och kväll, vad har jag för möjlighet att träna när? Vad är rimligt att orka med, hinna med och utföra? Realistiskt och genomförbart... annars blir det ju rätt fånigt. Det är ju ingen idé att jag ens tänker tanken att springa 10km innan jobbet (än)... vissa dagar är det inte realistiskt att jag tänker springa alls... 

Hur som helst, det jag skulle komma till var att jag igår kväll tänkte, innan jag gick och la mig, att "imorgon bitti får det nog bli träningsfritt" bara av den enkla anledningen att jag inte hade motivation just då... men så kollade jag på min lilla lapp... och jo, jag hade ju tänkt att jag skulle ut och jogga runt i den arla morgonen... och i samma stund som jag läste det så kom det där samvetet fram... och jädrar va effektivt det är med lite samvete...

Det där samvetet som liksom ger en den där lilla knuffen i rätt riktning, snitslar banan åt en... så det var ju bara att förhala sänggåendet ett par minuter och plocka fram passande outfit för morgonens väderlek... imorse när klockan ringde försökte återigen slappröven ta komandot genom att hitta på lämpliga ursäkter för att skippa den där rundan... Kanske var det för kallt ändå? Kanske var jag för trött? Kanske? Kanske? Kanske?... men nä, några minusgrader är inte för kallt... jag var inte för trött och dessutom... kanske viktigast av allt, så ville jag så gärna kunna stryka över det där träningspasset med grön penna istället för orange... fånigt kanske, ja... men det funkade ju!

Och så länge det funkade en gång så kan det funka flera... och skulle det bara ha funkat en gång så tänker jag på samma sätt som det jag säger till mina deltagare efter varje pass... träning en gång är jättebra, träning två gånger är dubbelt så bra... osv. Dessutom är det ju obligatorisk närvaro på mina pass... lika så bäst att jag är med på dem då så jag inte blir sur! Jag är ju så jävla jobbig att ha att göra med när jag är det, sur alltså!